Mitt Thailand

När jag var barn kallades sådana som jag för Luffare.


Många från hela världen hör av sig till mig för att få råd om hur de ska kunna börja leva som jag gör. Men det är svårt att ge råd till människor som behöver råd för att bryta upp det invanda och kasta sig ut i det okända. Det enda råd jag kan ge är att inte vara rädd för det okända, vill du leva planlöst och med friheten att göra vad som faller dig in för stunden, spontant och flexibelt, så gör det. Gör dig av med allt du äger så du bara har kläderna du har på dig, ett ATM kort är bra och lite pengar på banken, men du behöver verkligen inte mycket eftersom du måste arbeta dig fram och då får du en inkomst, det du ska tänka på är att du inte behöver tjäna mer än du behöver för en månad framåt. Pass är bra om du vill resa utomlands och se till att det är helt nytt, så du har lite tid på dig. Vissa dokument är bra att ha, men dessa går att spara på ett USB minne som är lättare att bära på än en massa papper. Behöver du något på papper så är det lätt att skria ut det när .det behövs, ett USB minne rymmer dessutom betydligt fler dokument än vad du får plats med i din ficka. Där kan du äver spara bilder om du tycker det är kul att titta på. En dator behöver du inte, det finns internet caféer överallt, om du behöver något från ditt USB minne, nöj dig med en smartphone som du kan ha i fickan. Språk som Engelska är bra att kunna, men det är inte några problem om du inte kan det. Har du en smartphone, så har du all världens språk på Google translate, eller liknade översättnings appar och fritt internet finns överallt.


En annan mycket värdefull sak är att inte vara rädd för att bli smutsig, inte vara så noga med vad du äter, fobier för olika saker bör du göra dig av med. Inte ha ett krav att du måste ha moderiktiga kläder och inte vara rädd för att sova under bar himmel ibland.


Har du ett fordon av något slag, kan du behålla det om du inte har avbetalning på den. Till exempel är en cykel bra att börja med om du bara ska snurra runt i Europa. Men det går fint att ta sig fram utan också. En motorcykel eller bil är bra, men de kostar både att äga och köra.

 

Gör en månads budget som du följer tills du kommit igång med ditt nya luffarliv. 


Vill du luffa runt i ett lågpris land, så är det att föredra, men var noga med att ha möjlighet att få minst årsvisum och läs på om det landets lagar, så du inte hamnar i trubbel med rättvisan. Sydost Asien är bra lågpris länder, men de skiljer sig helt ifrån Sverige, så var berädd på att anpassa dig snabbt. Thailand är billigars att leva i, men svårt med års visum om du inte är över 50 år och har en ordentlig summa pengar på banken. Kambodja är dyrt att leva i och många är mycket fattiga där, men visum är enkelt att få. Vietnam är i pris mellan Thailand och Kambodja, men du får inte årsvisum. Filippinerna är inte så billigt som många tror, men visst, det är billigare än Sverige. Du bör precis som i Thailand vara pensionär för att få årsvisum, men det går att få det. Några länder i Sydamerika är billiga, och där kan du få 3 månaders visum per land, om du luffar runt.



ATT LEVA I THAILAND


Faktum är att jag inte förstår att inte fler pensionärer från Sverige väljer att bo i Thailand. Många säger att de har barn och barnbarn i Sverige och därför vill stanna i där. Först och främst väljer de att leva på existensminimum för att ha möjlighet att få träffa barn och barnbarn ibland, trots att dessa oftast inte har tid med föräldrar och mor/far föräldrar.


Och för det andra så träffar man släkten oftare ju längre bort ifrån dem man bor. Bor man i samma stad så är det lätt att skjuta upp besöken eftersom man kan träffas när som helst, men bor föräldrar och far/morföräldrar utomlands så vill barn och barnbarn gärna komma och hälsa på.


Och för en svensk fattig pensionär så är Thailand ett perfekt land att bosätta sig i, eftersom den svenska pensionen blir betydligt mer i Thailand på grund av kursskillnader och ibland även reducerad skatt.


Vad du behöver för att flytta permanent till Thailand är ett startkapital på omkring 300.000 skr, har du inget sparkapital så kanske du har saker att sälja för att få ihop dessa pengar. Lägenhet, hus, inventarier o.d.


300.000 skr motsvarar ungefär 1 miljon thb, och för att få pensionärsvisum måste du ha ett depositions kapital på 800.000 baht. Dessa pengar är dina, du ska inte betala med dem, men varje år som du vill ha ett nytt årsvisum så måste du visa att du har dessa pengar på en Thailändsk bank. De resterande 200.000 baht använder du dels till hälsoförsäkring, deposition av en bostad, och för att komma igång i ditt nya hemland, och resten sparar du, det är alltid bra med en liten buffert.


Sjukförsäkring är viktig, men dessa är ofta dyra, men det går att få dem till humana priser om man väljer bort det man inte behöver. Till exempel privatsjukhus. Väljer man att vara hänvisad till statliga sjukhus så sänks premien markant. Däremot vill försäkringsbolag tjäna pengar, så de kommer att försöka få dig att ta en dyrare försäkring med olika mer eller mindre dumma argument. Men man får stå på sig och vägrar ett försäkringsbolag så får man pröva med ett annat. Eftersom det är billigt att få vård på statliga sjukhus så kan man välja bort "outpatient" och bara ha "inpatient" alltså försäkringen gäller bara om man blir inlagd på sjukhuset. För mindre problem kan man betala själv.


Statliga sjukhus kan i början kännas lite röriga och få kan tala Engelska, men det går att lösa med en bra smartphone och att försöka se så förvirrad ut som möjligt, då rusar både andra patienter och personal fram för att hjälpa dig.


Läkarna kan som regel Engelska, och det är samma läkare på privata som statliga sjukhus, de jobbar ofta på båda. Kö för vård vet de inte vad det är, är du sjuk så hjälper de dig direkt, det kan vara en kö inne på sjukhuset, men den försvinner under dagen. Men du behöver inte oroa dig för att behöva vänta i månader och ibland år för en operation, som det är i Sverige. Du får hjälp direkt i Thailand. Den försäkring som Thailändska myndigheter kräver för nyanlända expat är inpatient och som täcker 400.000 baht, vilket är tillräckligt om man hamnar på ett statligt sjukhus. Men har du råd så är det bra med en heltäckande försäkring.

(Läs mer om sjukförsäkring under mina kostander i Thailand)


När jag bodde i Sverige och i Norge hade jag ofta problem med ont i lederna på grund av det kalla klimatet, men det har helt försvunnit här, det kan komma tillbaka ibland om jag har luftkonditioneringen på för kallt, men jag gillar inte luftkonditioneringen, så jag har en fläkt som går för jämnan. Jag var också allergisk mot vissa frukter och nötter och den allergin har helt försvunnit nu.



MINA EGNA KOSTNADER I THAILAND


Detta är alltså mina personliga utgifter i en småstad i norra Thailand, väljer du att bo i en turistort och hyra en möblerad Condo, då får du räkna med priser som är närmare svenska priser. I detta avsnittet skriver jag i svenska kronor eftersom denna delen är riktade till Svenskar, så det blir lättare att förstå.


Jag för över 9.000 skr per månad till Thailand, jag har lite mer i pension men jag har lite utgifter i Sverige också. Men 9000 skr blir omkring 31.000 baht (beroende på kursen, det brukar bli mellan 31.000-32.000) och med tanke på att en normal thailändsk arbetares lön ligger mellan 12.000-15.000 i månaden, som de ska försörja hela familjen på, (en normalfamilj har 2-3 barn) så har jag en bra inkomst här som är ensam.


Äter jag hemma en månad så får jag räkna med en matutgift på omkring 200-300 skr per månad, beroende på vad jag vill äta, men jag äter mest kyckling, ris och grönsaker och till det dricker jag vatten.


Ofta köper jag 12 stora fina kycklingfiléer för 15 skr per kilo, vilket är ett normal pris här där jag bor. 25 kilo ris kostar ungefär 62 skr och det räcker ungefär 3 månader, för mig som lever ensam. En platta med 30 ägg kostar mellan 22-27 skr beroende på vilken typ av ägg man väljer, tex om de är lite större eller mindre. Grönsaker för mig brukar bli gul lök, tomat, koreander, vårlök, gurka, paprika, och tillsammans brukar det bli omkring 30 skr, jag fryser in det som går att frysa och det räcker omkring en månad. Jag köper dricksvatten i 20 liters dunkar, dunken köper man för 32 skr men det är en engångskostnad, sen byter man bara den tomma dunken mot en ny full med dricksvatten till en kostnad av 3-4 skr beroende var jag köper den. Den mat jag köper hem för att tillaga själv är mer tänkt som en reserv, men oftast köper jag mat med hjälp av Foodpanda, då blir maten tillagad och hemkörd till dörren från en restaurang. Jag brukar välja erbjudanden som tex köp en få två måltider, till en kostnad av 15 skr för båda.

Nu tampas vi alla med Covid och många restauranger är stängda för att äta där, de har enbart hemleverans. Men när allt är normalt igen så går jag alltid ut och äter, det är enklare, billigare och trevligare. 


I och med att Corona lamslog världen inklusive Thailand så har utkörning av alla slags varor ökat väldigt mycket, och nu kan man sitta hemma vid datorn och handla precis allting och få det levererat hem. Utkörningskostnaden är för mig ungefär 2 skr eftersom jag bor mitt i centrum.


Jag hyr mitt 2 rum och kök "townhouse" för 835 skr / månad, omöblerat, då har jag egen parkering framför huset med grindar så jag kan låsa in bilen, luftkonditionering i sovrummet och varmvatten i duschen. Elkostaden för mig är ganska hög eftersom jag har både en stor 17 liter tvättmaskin, kylskåp, frysbox, dator och smartphone som laddas konstant och AC ibland, men fläkten går för jämnan, TV har jag men tittar inte så ofta på den. Så elen för mig per månad brukar hamna på omkring 250 skr och vattnet för dusch, disk och tvätt omkring 40 skr per månad. Jag föredrar att hyra omöblerat dels för det är trevligare att ha sina egna möbler och dels för att hyran blir lägre, att köpa möbler är ju en engångkostnad, jag la 30.000 skr på möbler, men jag hade kunnat få det ännu billigare, jag köpte allt på en gång för vardagsrum, sovrum och kök, och här är det helt tomt om det är omöblerat, så jag köpte tvättmaskin, frysbox, kylskåp, diskbänk, spis och gastub på samma gång. Och det är en bra ide att ta dessa pengar från de pengar du har över av det du hade med från början, så allt blir klart och beboeligt snabbt. 


Jag har en bil som är en Honda City ZX V-tec årsmodell 2006 i mycket gott skick, för den betalade jag 50.000 skr, då har jag dator i instrumenbrädan och kamera framåt och bakåt. Fördelen med bilar här är att de dels inte rostar så lätt och dels är i gott skick eftersom alla är extremt noga med sina bilar eftersom det är dyrt med bil för Thailändarna och de föredrar att köpa nya bilar eftersom de ofta behåller dem livet ut.


Men för mig räcker det gott och väl med en äldre bil. Tidigare körde jag en motorcykel Honda Phantom ta200 men jag tröttnade på att jag alltid blev blöt under regnsäsongen. Jag tankar 91 oktan i bilen och det kostar omkring 8 skr per liter. Men som i alla länder ändrar sig bensinpriset uppåt och neråt då och då. Och bilen drar ca 0,3 liter per mil så det blir billigt att köra, och jag kör mycket- För en månad sedan bytte jag bromsklossar på 4 hjul på Hondas egen verkstad, det kostade 1,400 skr. och nästa månad är det dags för nya däck och jag vill ha lite bättre än de normala däcken här, så jag får nog räkna med minst 2.500 skr för 4 däck monterade. Men det går att få både reparationer och däck betydligt billigare om man inte väljer märkesverkstad och accepterar billigare däck, men som gammal chaufför så tänker jag säkerhet framför priset och det är ju inte så ofta man behöver köpa däck.


Fordon kan man köpa som utlänning om man har ett årsvisum. Men du måste ha ett Thailändskt körkort, har du ett svenskt körkort så är det lätt att bara byta ut det mot ett Thailändskt, du får då göra lite tester, som färgsinne, syn, reaktion och avstånd, och du får titta på en film om trafikreglerna i Thailand, körkorten är delade, för bil eller motorcykel, så vill du ha båda så får du 2 körkort. Innan man köper ett fordon måste man ha ett dokument från immigrationen som ger en tillstånd att köpa ett fordon för att kunna registrera fordonet i sitt eget namn. Det dokumentet är det inga problem att få, men kostar 280 skr. Och det ska du ta med dig när du registrerar fordonet i ditt namn, att registrera fordonet i en Thailändsk väns namn är inte att rekomendera. Vänta hellre tills du har alla dokumenten klara för att registrera fordonet i ditt namn.

Förutom bilen så har jag tidigare haft 2 stycken Honda Click 125 cc Scootrar vid två olika tillfällen, innan jag köpte motorcykeln. Jag har också haft en Toyota Hilux Vigo för länge sedan som jag registrerade i min pojkväns namn för att jag då bara bodde i Thailand i 6 månaders perioder, likaså hade jag en Honda PCX 125 cc som också var registrerad på honom, dessa fordon såg jag aldrig mer. Men bilen köpte jag på avbetalning, och när han fick för sig att lämna mig när han hade fordonen, så slutade jag betala avbetalningen. Och eftersom bilen stod i hans namn så fick han betala den. 


Bilskatten kostar 170 skr per år och bilförsäkring kostar ca 4.000 skr per år, men då är bilen helförsäkrad. Har man kamera bakåt och frammåt så blir premien lite lägre.


Sjukförsäkring är ju känt för att vara dyrt, jag betalar 6.200 skr per år, men då är jag bara ansluten till de regionala sjukhusen och kan inte få annan hjälp på privatsjukhus än akutvård. Vill du ha vården på privatsjukhus får du räkna med omkring 25.000 skr per år i premie, men det tycker jag är onödigt, det är samma läkare som pendlar mellan de statliga och de privata sjukhusen. Den största skillnaden är väl att man inte får privat rum på de statliga sjukhusen, men det ser jag som en fördel eftersom jag är ensam och inte kan förvänta mig så mycket besök om jag skulle hamna där, då är det trevligare att ligga i en sal med flera patienter så det är lite rörelse. 


Om jag besöker sjukhuset för mindre saker där jag inte behöver läggas in så kostar sjukhusbesöket 40 skr första gången, och då ingår återbesök i det priset, sen betalar jag bara för eventuella mediciner. Kö för att få vård vet de inte vad det innebär, är du sjuk får du hjälp direkt. Jag har bara hört om en utländsk person som var tvungen att vänta 2 veckor på en operation eftersom hon hade en liten förskylning och de ville inte operera innan hon var helt frisk. 


Andra priser på saker man behöver är till exempel schampo, jag köper alltid större förpackningar som räcker omkring 2-3 månader och då blir såklart priset lite mer, ca 40 skr. Jag använder engång rakhyvlarar av lite bättre kvalitet och då kostar de 9 skr per 5 stycken. 5 stora tvålar för 7 skr, tandkräm köper jag alltid stora tuber i tvåpacks förpackning för 23 skr per förpackning. Diskmedel köper jag också i storpack om 10 liter för 50 skr och likaså tvätt och sköljmedel kostar omkring 50 skr tillsammans för 10 liter, det klarar jag mig mer än ett halvår på. Och andra saker man behöver är lika billigt, tex porslin, kastruller, och allt vad man kan behöva i ett hem. 


Jag handlar det mesta på Big C som är ett varuhus som finns i hela Thailand ungefär som OBS varuhusen i Sverige när jag bodde där, nu vet jag inte om de finns kvar, men de som är lite äldre minns dem säkert. Men väljer man att handla på marknaden så blir det ännu billigare, och marknader finns det överallt. Men jag föredrar varuhusen för matinköp eftersom det känns frächare, och när jag ändå åker dit så kan jag handla allt på en gång i samma varuhus. Blir man medlem får man också reducerade priser på många varor, och medlemskap är gratis.


Vill du inte gå i varuhusen själv så kan du beställa hem från internetbutiker, då får du alla varor hem till dörren. Men jag gillar att strosa runt på varuhusen. Dels för att temperaturen är skön och dels för att se lite människor som jag inte behöver engagera mig i.


7/11 finns i varje gathörn och för småsaker man glömt är de bra, men de är dyrare än varuhusen, fördelen är att de normalt har öppet 24/7 men nu när det ät lockdown pga Covid så stänger de 23.00, det är andra öppettider för de flesta butiker nu, om de alls får ha öppet.


Alkohol kan man köpa i alla butiker, och vissa har även hemkörning, likaså Asiatiska cigaretter kan man köpa i de flesta butiker, vill man ha västerländska cigaretter så blir de dyrare och de finns inte överallt. Butiker direkt utanför skolor får inte sälja tobak och alkohol, och butiker på bensinstationer får inte sälja alkohol. Pubar har sällan cigarettförsäljning, och det är inte tillåtet att röka inomhus, inte ens i sitt eget hem om det bor barn i samma lägenhet. Ett paket Asiatiska cigaretter kostar omkring 16 skr, och samma pris för en flaska 600 cl Thailändsk öl LEO, som jag föredrar, men det finns både billigare och dyrare. Det finns restrektions rekommendationer för butiker som säljer alkohol, dessa rekommendationer följer som regel varuhus och 7/11, men små Thai butiker följer dem sällan. Man kan då köpa alkohol på förmiddagar mellan 11.00 – 14.00 och på eftermiddagarna 17.00 – 24.00. Då är det rusning i butikerna. Men det är bara rekomendationer som staten förväntar sig att alla butiker ska följa.



ETIKETT-REGLER OCH VIKTIGA LAGAR ATT KÄNNA TILL



Thailändare kallas ofta det leende folket, och du bör göra detsamma. Le och nicka lätt till främlingar. Men tänk på att leendena kan vara lite missvisande lite beroende på var du befinner dig, i "Redlight zon" i turistorter är de vänliga till överdrift för de tror du har pengar de kan lura av dig. Inte alla, men alltför många. Skaka inte hand med folk, använd Wai hälsning, håll ihop händerna 🙏 håll dem framför munnen och buga lätt och säg Sawadee-krap om du är man och Sawadee-ka om du är kvinna, Om du ska hälsa på en överordnad tex en chef om du arbetar här, så håller du händerna lite högre i näshöjd, och ska du hälsa på en munk så håller du händerna i pannhöjd och skulle du få chansen att hälsa på kungen så ska händerna helst vara i över ditt huvud.  


Många Thailändare försöker hälsa på utlänningar med handslag eftersom det är en god sed och visar respekt att göra som du gör, då kan du ta deras hand om du vill, men nu i covid tider så avvärjer jag det och säger covid, ler lite och gör en Wai, då nickar de och förstår.


Du gör aldrig Wai först till de som är yngre än dig, och du svarar med en Wai till de vuxna som hälsat på dig. När du är äldre är det svårt att avgöra vem som är äldst, men då kan man vara först för att visa respekt, om de tror sig vara äldre än dig kan du förvänta dig snabb Wai eller bara en nickning från deras sida. Till barn gör du aldrig Wai först, och du svarar bara med en nickning till barn som gör Wai till dig, Om du hälsar på barn med en Wai först, blir de ofta desorienterade och oförstående, eftersom du då visat att du anser dem vara äldre än dig.


Gå aldrig in i någons hem eller i ett tempel med skorna på, där har vi svenskar lite fördel för vi är vana att ta av oss skorna innan vi går in hos folk. I vissa små butiker & apotek, tar du också av dig skorna innan du går in. Om du är osäker så ser du om det står skor utanför, och det är alltid bättre att ta av sig om du är osäker än att behålla skorna på. I varuhus, restauranger, pubar, sjukhus och västerländska butiker, t.ex. 7/11 tar du inte av dig skorna. Men titta om det står skor utanför så gör du lika. 


Går nu in i Tempel måste du dölja nakna delar av kroppen. Bara fötterna, huvud och händer får vara bara, så ha på dig långbyxor och en lång ärmad skjorta. Om de anser du är för lätt klädd får du ofta låna en tunn filt att svepa om dig. Fötterna anses som den smuttsigaste delen på kroppen, så undvik att trampa på heliga delar i Templen.


Kvinnor får inte vidröra munkar, så om det är trångt, försök ändå hålla avstånd till munkarna om du är kvinna. Det kan uppfattas som diskriminerande för utlänska kvinnor, men du måste ta seden dit du kommer. Du får inte heller döda insekter inne i Templet, så om det är en mygga som försöker sticka dig så bara vifta bort den. Eftersom buddhister tror på reinkarnation och att man ska genomgå alla livsformer för att nå den högsta visdomen så kan myggan ha varit en nu död släktig, och du anses som en mördare om du dödar din mamma, även i skepnaden av en mygga, myra o.d.


Precis som i svenska kyrkor håller du nere ljudvolymen när du talar och du hånglar inte med din partner i ett Tempel, det gör du ingenstans offentligt, men speciellt inte i Templen. Försök att undvika hålla varandra i handen också, den lilla stund man är i ett Tempel kan man säkert uthärda att vara isär.


I Thailand är det ofta dukat med gaffel och sked istället för gaffel och kniv. Att stoppa gaffeln i munnen anses lika ofint som att du i Sverige skulle spetsa maten på kniven och äta med den. Håll gaffeln i vänster hand och peta på maten på skeden som du äter med. Kniv får du bara i turistorter om du går till en västerländsk restaurang, men det är sällsynt även där. Men du behöver inte kniv för maten kommer alltid in i småbitar. Ibland finnsdet bara ätpinnar att tillgå, så träna med det innan du kommer till Thailand så du får i dig maten när du är här.


Gillar du att bada i havet eller i någon sjö så gör du det med kläderna på, de torkar snabbt i den varma luften och det anses inte korrekt att visa delar av den nakna kroppen. Kortbyxor och en t-shirt är ok. Och om du vill ta av dig på överkroppen så rådfråga Thailändare om det är ok för dem. Oftast svarar de ja när de ser att du är utländsk, men bäst är att följa etikett-reglerna utan att trassla. Ser du att andra Thailändare badar med bar överkropp så kan du också göra det, men det är inte så vanligt. Det är också oftast olagligt att röka på stränder.


Klappa inte någon på huvudet, det är lätt gjort att som svensk rufsa till håret på ett barn, men det ska du undvika, huvudet anses heligt och det ska ingen utomstående ta på. Du kan göra det när du känner en familj mycket väl, men bäst är att undvika det helt.


I Sverige är vi ofta lite lata och orkar inte böja oss ner för att peka på något på marken eller på den lägsta hyllan i en butik, så vi pekar med foten, men det ska du undvika, det anses mycket ohyfsat och folk tittar surt på dig. Det kanske du inte bryr dig om, men när man bosätter sig i ett annat land så har man en fördel om man anpassar sig snabbt.


Spel är olagligt, även kortspel. Egentligen är det spel om pengar som är olagligt, men polisen tror inte man kan spela kort för att det är kul utan pengar, så det är svårt att få tag på kortlekar. Men det finns mycket annat man kan roa sig med i Thailand.


Alla andra droger utom tobak och alkohol är det noll-tolerans på, Alltså helt olagligt, många speciellt unga tror det är lagligt med weed och

marijuana på vissa turistöar, men det är fel, du kan få långa fängelsestraff och höga böter för bara väldigt lite innehav. (Från 2021 är weed och mariuana lagligt för medicinskt bruk, men då ska du ha intyg från läkare som innehåller förklaring om varför du använder det.) Likaså är elektriska cigaretter helt förbjuda, men mycket populära bland unga Thailändare, men de riskerar fängelse och höga böter och som turist bör du absolut undvika dessa om du inte vill uppleva ett Thailändskt fängelse från insidan. Och om du gör något olagligt så har ambassaden svårare att hjälpa dig. Du kan inte skylla på att du inte visste, för det är alltid din egen skyldighet oavsett i vilket land du reser till att läsa på om det landets lagar och regler. Många utlänningar tror av någon märklig anledning att lagarna i deras hemländer gäller i hela världen. Sådana ideer ska man undvika för att slippa problem.


Tala aldrig dåligt om kungen, regeringen, religionen eller andra myndigheter. Du ska inte ha öppna åskiter om deras land eller styre. Och det berör inte dig något heller, så det är bara meningslöst och dumt att blanda sig i diskussioner. Gör livet enkelt och engagera dig inte i allt så mycket, lev ditt liv och försök anpassa dig, så klarar du dig bäst.


Om du ska besöka en myndighet så ha propra kläder på dig, för män långbyxor, skjorta/t-shirt, strumpor och skor, för kvinnor klänning som täcker knäna, då kommer den annars vanliga sega byråkratin att gå betydligt fortare. Och tro inte att du vet allt bara för att du är ifrån Europa, många utlänningar anser att de vet allt bäst. Anpassa dig till deras system, gör som de säger även om det verkar galet och förvirrat, och gör det med ett leende, så går allt smidigt.


Var alltid ärlig, öppen om dig själv och vill du att allt ska gå mycket smidigare, så ursäkta dig med att du bara är en dum farang. Då skrattar de och hjälper dig. Våga skoja om dig själv.


Bor du i en turistort så är allt mer ok, Thailändarna låter dig göra lite som du vill där, eftersom det genererar mer pengar för dem. Och är du bara turist för några veckor i Thailand, så trassla inte med att pruta, det rör sig om småpengar för dig, men för Thailändarna är dina småpengar mycket. Vi som bor permanent i Thailand prutar inte, även om vi inte har lika mycket pengar som de som kommer hit för en kort tid. Vi har inte möjligheten att åka tillbaka och arbeta ihop pengarna igen som vi gör av mer här.


Lär du dig Thailändska så har du såklart fördelar, men ibland är det bättre att inte visa att du kan språket, speciellt i turistorter, där de ofta talar över ditt huvud om hur korkade utlänningar är och de diskuterar sinsemellan om de kan lura pengar av dig, då är det bra att förstå vad de pratar om, men förstår de att du förstår dem vill de ofta inte ha med dig att göra. Ute i provinserna, småstäder och på landsbygden är det ett stort plus att tala Thailändska och alla respekterar dig mer. Men i turistorter är det bättre att bara förstå, inte tala. Som regel kan Thailändarna Engelska i turistorter, men det kan du inte förvänta dig ute i provinseran. 

Men haka inte upp dig på att du inte är bra på språk, jag kan dålig Engelska, bara väldigt lite Thai och svenskan glömmer jag mer och mer, jag kanläsa och skriva, och om jag hör svenska talas så förstår jag, men ofta hittar jag inte orden när jag själv ska tala svenska. Men jag har rest mycket i världen och aldrig haft några språkproblem, vill man förstå så förstår man. Och nu när telefonerna hjälper till så går det betydligt lättare.


Jag är gay och det är det inte så lätt att vara i Thailand. Det är absolut inte så öppet som resebolag i väst försöker få det att låta. I turistorter är det helt öppet, men det är enbart för att de tjänar pengar på sexindustrin, och tänk på att många killar som arbetar som prostituerade inte alls är gay, de accepterar det bara för att det är en betydligt mer lönsam inkomstkälla än att ha ett vanligt arbete. Och bli för allt i världen inte kär i någon kille i turistorter, de säger allt du vill höra för att ha en chans att lura av dig pengar. Köper du en prostituerad kille eller för all del även tjejer, så måste du tänka på några viktiga saker. Dels är HIV vanligt förekommande och även om barerna ofta testar sin personal så kan du aldrig vara 100% säker. En timma kostar omkring 80-140 skr, och vill du hyra någon för ett helt dygn så måste du först köpa ut killen/tjejen från baren, det kostar oftast 400 skr, sedan förväntar sig killen eller tjejen att du betalar allt för dem under det dygnet, allt från mat, alkohol, cigaretter, kläder, lyxvaror som mobiltelefon, till sex. Du kan i vissa fall stämma träff med killen eller tjejen till en tid när de är lediga och på så vis slippa betala de 400 kronorna till baren, men då vill oftast killen eller tjejen ha mer av dig.


Ute i provinserna är det i princip omöjligt att vara gay, folk accepterar det sällan och om du träffar en kille så vill han inte gärna att du ska träffa föräldrarna. Om du däremot träffar en kille i en turistort så vill han gärna visa upp dig för föräldrarna, eftersom han arbetar i sexindustrin långt ifrån sin hemstad och skickar hem pengar till föräldrarna, träffar du dem så kommer de att göra allt för dig så du betalar mer pengar till dem, de vill också ofta att ni gifter er, snabbt, eftersom de vet att västerlänningar då känner ett större ansvar för sin man, men giftermål mellan samkönade är inte lagligt i Thailand ännu, det har talats om att legalisera det men tyvärr inte ännu. Så det blir en sken-äktenskap och då har du inget ansvar alls.


Men för de killar som stannat hemma ute i provinserna är det annorlunda, de blir ofta avvisade från föräldrarna om de förklarar att de är gay, och kommer de dragandes med en dubbelt så gammal utlänning och förklarar att ni har ett förhållande, så blir vistelsen med föräldrarna som regel  dålig och dyr.

Räkna också med att om du inleder ett längre förhållande med en Thaikille så kommer han att sluta arbeta oavsett om han arbetar i sexindustrin eller på en vanlig arbetsplats. Detta för att han vinner status inför andra om han har en utländsk pojkvän som försörjer honom och kom ihåg att det även gäller hela hans familj och ibland också hans vänner.


Men visst kan du hitta en bra kille, som vill arbeta och som vill ha ett riktigt förhållande byggt av kärlek, inte på pengar. Men då måste du ut i provinserna och helst kunna språket, I turistorter kan du glömma sådana ideer helt.


Men för mig, som jag skrev tidigare, jag är inte här för att hitta en pojkvän, det är bättre att ha goda vänner och ibland dyker det upp bra killar i olika vänkretsar. Men även då är jag lite restrektiv med deras intresse för mig, de flesta har hört om förhållande med utlänningar av vänner som arbetat i turistorter och förväntar sig betalning för ett förhållande.


Har du pengar som du kan avvara så är det klart att du kan få väldigt söta och villiga killar, både för en natt, ett dygn eller för alltid, men räkna med att de vill ha lön för att vara din pojkvän, Lönen som begärs brukar ligga på mellen 10000-15000 skr per månad, plus alla deras utgifter tillsammans med dig, och är du i Thailand bara en kort tid så måste du även skicka pengar varje månad omkring 2000-5000 skr/ månad till dem för att få behålla dem till nästa gång du kommer hit. Men räkna inte med att de är trogna dig, så fort de ser ditt flygplan lyfta, reser de tillbaka till sitt arbete och raggar upp en ny utlänning som betalar för dem.


Om jag träffar någon jag gillar så betalar jag allt vi gör tillsammans, och bor vi tillsammans så betalar jag allt jag ändå skulle betala om jag bodde ensam, men jag betalar aldrig kontanter eller lön för ett förhållande och jag kräver att killen arbetar. Om han studerar så är jag inte intresserad, han måste ha en inkomst för sina egna omkostnader. Detta dels för att jag inte har pengar till att betala lön för ett förhållande, men också för att om vi är tillsammans länge så blir vi båda äldre, och om han är till exempel 25 år när vi träffas och jag är 64 nu, (stora ålderskillnader är vanliga här och helt ok) men om vi är tillsammans tills jag dör, säg om jag har tur kanske 20 år till, då är han 45 år, och som 45 åring har han ingen chans att få en pojkvän som betalar allt för honom, och har han inte arbetat på 20 år så är den eventuella utbildning han hade innan vi träffades ogiltig eller föråldrad, då har han väldigt liten chans att få ett bra arbete. Och att ärva mig fungerar inte eftersom jag är svensk och svenska myndigheter kommer att leta upp arvtagare i Sverige. Så om jag älskar honom så måste jag kräva att han arbetar redan när vi är tillsammans så han har en chans att få det bra även när jag är borta. Men det är de mycket ovilliga till.


Åldersgränsen för alla kön och läggningar är 18 år. En del yngre säger att om föräldrarna godkänner ert förhållande så är det ok från 15 år. Men gå inte på det. Dels för att myndigheterna inte bryr sig om ett muntligt avtal med föräldrar, och dels för att både den unga pojken/flickan och föräldrarna får en hållhake på dig, och det ska du undvika så mycket du kan, vad det än gäller.